Referat från seminarium om medicinsk etik

REFERAT FRÅN SEMINARIUM OM ”MEDICINSK ETIK OCH DE OFÖDDA”

Arrangerat av Steno och Respekt på Sundsgårdens folkhögskola utanför Helsingborg den 14 september 2013

 

En mycket vacker och solig höstdag samlades vi, ett trettiotal personer, på Sundsgårdens folkhögskola strax utanför Helsingborg för att tala om medicinsk etik och de ofödda och alternativ till abort. Seminariet anordnades av Steno, forum för katolska läkare och Respekt, en katolsk rörelse för livet. Anne-Marie Gravgaard, allmänläkare i Helsingborg var huvudansvarig för arrangemanget.

Bland deltagarna sågs läkare, psykologer, diakoner och andra intresserade, de flesta från södra Sverige.

Seminariet inleddes av Anne-Marie Gravgaard som hälsade alla välkomna och presenterade Stenos bakgrund och målsättning. Steno är tänkt att vara ett forum för att diskutera etiska dilemman och ge ömsesidigt stöd katolska läkare emellan samt för att sprida respekt för människans värdighet och medvetandegöra andliga värden.

Därefter började Jan Perselli, bibliotekarie och doktor i filosofi från Linköping med att presentera sin avhandling ”Fostersyn i svensk rätt” från 1998 som låg till grund för hans föredrag. I många länder är fostrets rätt en stor filosofisk fråga, som diskuteras mycket, men så har inte skett i Sverige, tvärtom tystas denna fråga oftast ned. I filosofiska sammanhang diskuteras de stora frågorna såsom när livet börjar, vad en människa är, vilka rättigheter en människa har. Jan Perselli har i sin avhandling studerat de lagrum som tar upp fostret och dess status.

Fostrets status kan teoretiskt ses på olika sätt (där ”foster” för enkelhetens skull används som beteckning på alla stadier från befruktat ägg till barnet strax före dess födelse):

en bit vävnad

en egenkategori

fullvärdig människa

något med ökande värde

Persellis tes i avhandlingen var att man i svensk lag har olika syn på fostrets status, vilket han även klart och tydligt lade fram bevis för.

De lagar där fostrets status behandlas är Ärvdabalken, Abortlagen, Lagen om forskning och försök på befruktade ägg, Folkbokföringen, Lagen om vård av missbrukare, Transplantationslagen och Begravningsbestämmelsen. I dessa olika lagrum finns representerade alla de ovan angivna möjligheterna, ibland även inom samma lag. Perselli gav flera exempel på denna motsägelsefulla syn på fostrets status. Exempelvis så har foster som dött efter v. 12 rätt till begravning, även om de har dött genom abort. Lagen om vård av missbrukare innebär bl a att en gravid missbrukare kan tvångsomhändertas för att förhindra att hon fortsätter missbruket då det kan skada barnet. Men om hon beslutar sig för att abortera barnet har hon rätt till det, och kan därefter fortsätta med sitt missbruk.

Jan Perselli gav flera exempel ur lagrummen och därefter följde en intressant diskussion om när mänskligt liv börjar. Den allmänna meningen var att den svenska lagen är uppenbart motsägelsefull i sin syn på fostrets status.

Därefter vidtog, efter en kort paus, Bernadetta Majerczyk, läkare från Eskilstuna och tillika ordförande i RÅDO, Rum Åt De Ofödda.

Bernadetta inledde med en presentation av sig själv och av katolska kyrkans syn på preventivmedel som innebär ett avvisande av alla preventivmedel. Bernadetta förklarade lättfattligt med stöd av katekesen att preventivmedel av kyrkan anses moraliskt förkastligt då man genom att använda dem inte är öppen för liv. Syftet med det sexuella samlivet mellan makar är fruktsamhet och förening och om dessa syften skiljs åt innebär det att det äkta paret inte lever så som Gud har tänkt sig äktenskapet.

Bernadetta tog även upp naturlig familjeplanering, en metod att utifrån kvinnans naturliga cykliska fertilitet leva det sexuella samlivet så att barnafödandet begränsas. Detta innebär att man samtidigt är öppen för liv, då man inte väljer bort barn utan vill samarbeta med Guds skapande kraft men utifrån de naturliga förutsättningarna som Gud har skapat i människan.

Bernadetta talade varmt för NFP, naturlig familjeplanering, då denna metod, som samtidigt är en inställning till livet och sexualiteten, medför stor öppenhet och gemenskap mellan makarna och är den enda möjlighet till begränsning av barnafödandet som katolska kyrkan anser vara moraliskt acceptabel. Denna presentation av NFP ledde till en lång diskussion, där det bl a sades att det inte är prästers uppgift att utbilda i NFP utan det är föräldrars, äkta makars uppgift.  Men lekmän och präster behöver samarbeta i arbetet med att föra vidare den syn på liv, familj och sexualitet som NFP representerar, genom att prästerna kan ge moraliska riktlinjer och lekmännen bidrar med erfarenhet och svar på praktiska frågor.

Sven Almér påpekade att frågan om att använda preventivmedel, eller NFP som ju många anser vara mer krävande som metod, egentligen handlar om något mera grundläggande, nämligen: Hur lever vi våra liv? Sven Almér menade att kanske vi katoliker är för lite katolska. Kanske borde vi vara mer generösa överhuvudtaget i våra liv, med vår tid, i våra familjer? Denna diskussion, om hur vi lever våra liv bord föras oftare, påpekade han.

Efter denna diskussion tog Bernadetta upp de olika preventivmedel som finns idag. Hon visade att alla, utom kondom och pessar, har en abortiv verkan på ett eller annat sätt. Preventivmedel har det genom att de inte till 100 % förhindrar ägglossning, vilket medför att ett ägg kan bli befruktat men av p-pillret förhindras att implanteras, vilket ju innebär en abort.

Detta bör varje katolsk läkare tänka på då han/hon ställs inför en begäran om p-piller. Därefter följde en mindre debatt om hur katolska läkare ska handskas med förskrivandet av p-piller. Flera av åhörarna berättade hur de själva löst frågan i den praktiska vardagen, från att enbart förnya recept andra skrivit ut till att inte skriva ut överhuvudtaget utan hänvisa till kolleger, efter att först ha fått dem att acceptera förhållningssättet.

Perselli påpekade att det är viktigt för varje människa att skapa handlingsutrymme för sig själv, att tillåta sig själv att säga ”jag vill inte vara med” och därigenom kunna hålla fred med sitt samvete. Marianne Clauser ansåg det viktigt at vara ärlig och ta upp med varje patient vad preventivmedel innebär och ha en djupare diskussion än om det rent medicinska.

Marianne Clauser, gynekolog och verksam i Eslöv, inledde därefter sitt anförande med att berätta, personligt och gripande, om sitt liv. Hon sade att hennes motstånd mot abort började före födelsen då hennes mor blev rådd att abortera henne, men lät bli.

Marianne visste tidigt att hon ville bli gynekolog och läkare men att det var otänkbart för henne att utföra abort. Hon berättade om de reaktioner hon mött hos sina kolleger, där vissa ansåg henne som en svikare, andra såg henne som ett stöd, och en ”container” för deras egna tvivel och bekymmer angående abortverksamheten.

Marianne menade att det är viktigt med en mera öppen debatt om abortverksamheten. I det svenska samhället blir man ifrågasatt om man har en åsikt om abort, som avviker från etablissemangets. Andra åsikter accepteras inte, trots att samhället ska vara demokratiskt.

Marianne tog också upp att det är viktigt att stödja varandra kolleger emellan, så att man kan var ärlig mot sig själv och stå för det man känner är rätt. Detta ledde till en kortare diskussion där flera ansåg att det är viktigt att inte bara läkare stödjer varandra, utan att läkarna också stödjer patienten, den enskilda kvinnan. Idag erbjuds mycket lite samtalsstöd åt kvinnor som står inför valet att göra abort och många ansåg att sjukvården på den punkten måste förbättras. Exempelvis behöver läkarna få mer tid för patientsamtal, så att de verkligen kan ta reda på vad kvinnan vill, hur hennes situation är, eller så bör man göra kuratorssamtal mera allmänt förekommande.

Som avslutning på förmiddagspasset presenterade Bernadetta RÅDO. RÅDO är en stiftelse med syfte att hjälpa blivande mödrar och värna om det ofödda livet. Verksamheten består ffa i rundbrev samt i telefonmottagning dit kvinnor och andra kan ringa för att få råd, stöd och få diskutera. RÅDO:s verksamhet bygger på frivilliga insatser och Bernadetta uppmanade alla som vill att komma med stöd och idéer för hur arbetet kan utvecklas då medlemsantalet sjunkit.

Thomas Seidal, ordförande i ”Ja till livet” berättade också om den organisationen. ”Ja till Livet” är en religiöst och politiskt obunden stödförening med 18 000 medlemmar. Deras syfte är att lyfta fram det ofödda barnet, skapa debatt om abort och påminna om att människovärdet inte kan grunda sig på om en människa är önskad eller ej. Deras verksamhet består i att producera trycksaker, bl a en medlemstidning, samt i lobbyverksamhet riktad mot bl a politiker för att påminna dem om det ofödda barnet.

Efter denna intensiva och givande förmiddag åt vi alla lunch, under fortsatt diskussion om alla de frågor som kommit upp.

Efter lunch kom Björn Håkansson, psykolog och diakon från Malmö och höll ett mycket spännande och intressant föredrag om postabortsyndromet. Björn Håkansson är verksam vid Minna-mottagningen i Malmö. Minna är en obunden förening där professionell personal, bl a psykologer, kuratorer och annan sjukvårdspersonal, erbjuder rådgivning åt gravida som funderar på abort. Minna har även verksamhet för ensamstående mammor samt ger stöd, och psykoterapi om så behövs, åt kvinnor som gjort abort.

Björn Håkansson har studerat postabortsyndromet och förklarade detta begrepp.

Postabortsyndromet är ett syndrom, besläktat med depression, som orsakas av en abort, och som även visar sig genom symtom liknande PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom) ex vis undvikande beteende, flashbacks, svårigheter att låta bli att tänka på den traumatiska händelsen.

Björn berättade att sådana symtom förekommer efter abort, uppskattningsvis 20 % av kvinnorna har svåra symtom, och att det är viktigt för sjukvårdspersonal och andra att se detta och hjälpa kvinnan förstå att aborten kan vara orsaken.

Björn Håkansson presenterade schematiskt de steg som kan leda till att en kvinna drabbas av depression/postabortsyndrom:

Depressionsskapande faktorer:

Belastande beslutsvillkor

Chock, tidspress, motstridiga känslor, uttalad/icke uttalad påverkan, särskilt behov av stöd, lagen lägger allt ansvar på henne

… vilket leder till

Beslut med blockering av känslor

”andens seger över materian”

… vilket leder till

Abortingrepp med overklighetskänsla

…vilket leder till

Efterföljande symtom

Komplicerad sorg/skuldkänslor/oro, retbarhet/bitterhet, känslan av att vara främmande, identitetskris, svårigheter med relationer till övriga barn, förväntad känsla av lättnad uteblir, glädjelöshet, känner sig ständigt påmind om aborten

…därtill kommer

Omgivningens reaktioner

”Det var rätt vad du gjorde”, ”du behöver inte ha de känslor du har nu”, ”du har ingen rätt att klaga, du valde ju själv”, ” du måste vara deprimerad på grund av något annat”, ”det måste ha funnits problem idig innan aborten”

…vilket leder till

övertagande av synen på den egna reaktionen som ”något fel”

…vilket leder till

SJÄLVISOLERING OCH DEPRESSION, dvs POSTABORTSYNDROMET

Björn avslutade sitt föredrag med att läsa ett vittnesbörd av en kvinna som gjort abort i vilket hon berättade om sina reaktioner och känslor efteråt. Det var en skakande berättelse och vi blev alla berörda över kvinnans situation och hennes fråga till samhället: ”Vi har kämpat för rätten att säga nej. Men rätten att säga ja?”

Sist följde en diskussion om postabortsyndromet, om den rådgivning som ges på Minnamottagningen samt om mannens roll och inställning till kvinnan som står inför valet att göra abort.

Sista föredraget under seminariet hölls av Gisela Priebe, tills helt nyligen ordförande i Katolska biskopsämbetets utskott för familj och äktenskap. Hon inledde med att redogöra för katolska kyrkans syn på familjen, äktenskapet och sexualiteten. Katolska kyrkan ser familjen som samhällets ”urcell” och grundval och äktenskapet som en förening mellan två individer, välsignad av Gud, vilken har två syften: öppenhet för liv/fruktsamhet och makarnas glädje, förening och lycka. Sexualiteten är inte ett isolerat kroppsligt fenomen utan berör både kropp och själ och hör hemma i äktenskapet, inom ramen för makarnas ömsesidiga hängivelse.

Gisela presenterade därefter en del siffror från Folkhälsoinstitutet angående svenskars syn på kärlek, sexualitet och abort och gjorde jämförelser med Tyskland.

Katolska kyrkans insatser i familj- och äktenskapsfrågor i Sverige utgörs till största delen av frivilliga insatser. Utskottet för familj och äktenskap fungerar som kunskaps- och kontaktbank i dessa frågor, ger information om naturlig familjeplanering, fungerar som remissinstans samt ger blivande äkta par möjlighet till äktenskapsförberedelse.

Efter Giselas framställning följde en lång diskussion där bl a Thomas Seidal framförde åsikten att katolska kyrkan borde synas mer och ta mer initiativ i dessa frågor. Kyrkan skulle kunna vara en förebild i samhället med sin syn på familjen då familjen nuförtiden på många sätt löper risk att missgynnas och den traditionella synen på familjen håller på att upplösas.

Ett flertal påpekade att kyrkan borde bli mer aktiv och satsa på dessa frågor då familjen, äktenskapet och barnen är grundstenarna i samhället. Bl a borde man satsa på detta arbete i församlingarna då ”gräsrotsarbete” är viktigt för att kunna nå ut med budskapet.

I slutet av Gisela Priebes föredrag kom Jeanette Unger, vice ordförande i Respekt, en av medarrangörerna av denna seminariedag. Hon presenterade Respekt, en katolsk rörelse för livet som har som syfte att främja det mänskliga livets okränkbarhet från konception till död, värna om det ofödda barnet och döende människor samt sprida information och stödja praktiska initiativ angående dessa frågor. Respekt har också startat ”Livets fond” där man kan söka stipendier för projekt i enlighet med Respekts mål.

Avslutningsvis hölls en kort diskussion om vad katolska läkare och andra skulle kunna göra för att skapa alternativ till abort och sprida den katolska synen på äktenskapet, sexualiteten och familjen. De idéer som kom upp var att

1. Stödja Minna-mottagningsverksamheten så att en till mottagning kan startas,

2. att starta en ”katolsk” gynekologmottagning, att sprida kunskap om naturlig familjeplanering (NFP) samt

3. att utse familjeombud i församlingarna som kan sprida kunskap om NFP och stödja familjer

4. organisera stöd till kvinnor, som önskar genomföra graviditet även ensamma

Alla var överens om att det finns mycket att göra, det behövs nu initiativförmåga och ansvarstagande bland enskilda katoliker för att skapa alternativ till abort och diskussion kring abort- och preventivmedelsfrågor.